Tagged: utveckling

Specialkost für alle eller en ny meny?

Hur kommer det sig att det är så otroligt mycket lättare att lägga till än att dra ifrån och varför är det lättare skapa undantag än att ändra på regeln?

En av mina lyxigare arbetsuppgifter just nu är att leda en seminarieserie som heter PeppDesk. Ambitionen är att ge skickliga lärare ett forum för kvalificerade samtal om pedagogik. Efter en lite trevande inledning är seminariet nästan självgående, tack vare glöden och kompetensen i gruppen föder ett seminarium det nästa. Inför vår träff har gruppen bestämt att man vill försöka formulera grundämnena i “bra” undervisning och det finns en hypotes: det finns nog guld att hämta inom specialpedagogiken.

För dig som inte kan vara med har vi en liten story, som inflygning till vårt tänk:

I en vanlig svensk stad fanns det en gång en liten krog. Den var allmänt uppskattad även om det inte var några kulinariska sensationer på menyn, bara stadig svensk husmanskost. Åren gick men så en dag satt det en lapp på krogens entré ”Stängt p.g.a. av konkurs!? Vi kommer nog att stänga pga att kostnaderna ökat och ingen har råd att gå på krogen längre”. När lokaltidningen gjorde ett litet reportage om detta framkom en annan historia. Restaurangen hade i flera år arbetat i motvind och det hela började med att gästerna hade allt fler synpunkter och krav på menyn och den mat som serverades. Det började med allergier: gluten, laktos, bär, fisk… och fortsatte med folk som åt någon sort diet: LCHF, Atkins och kulminerade med att folk krävde undantag av ideologiska skäl: bara grönsaker, inget fläskkött, bara råvaror som var hanterade på något visst sätt. Till slut var det knappt någon som ville ha något från den riktiga menyn, allt var specialkost. Restaurangägaren sammanfattade det hela ganska kärnfullt ”Men, va faan, om man inte vill ha husman kan man väl gå till något annat ställe!”. Och det gjorde människorna i staden.

meny

På en annan plats finns det en skola med 400 elever varav nästan hälften har åtgärdsprogram. Skolans organisation håller på att spricka i sina försök att tillmötesgå alla individuella behov. Man behöver fler grupper, mindre grupper, fler eht-möten, annan kompetens. Känslan bland en del lärare är att skolan inte riktigt passar de elever som går där nu (man hade inte dessa problem för ett antal år sedan), det är som att undervisningen inte funkar för en enda unge nuförtiden. Eleverna uttrycker dessutom nästan samma sak: de tycker inte att skolan är rolig och de upplever att lärarna inte lyssnar på dem.

Jag kan inte låta bli att fundera:

1. Varför är det så förtvivlat svårt att ändra på menyn (den ordinarie undervisningen) och hur kommer det sig att vi hellre lägger till specialkost (åtgärdsprogram och specialundervisning)?

2. Borde det inte gå att komponera en pedagogisk meny som passar 99% av alla ungar?

Over and out

/Ante

Hitlist Shitlist

Idag var det redovisning av nya resultat TIMSS och PIRLS och det finns inte så många tecken på att den tvärsäkra politik som förs leder till tvärsäkra resultat och är det så konstigt egentligen?

Vore det inte bra om de åtgärder och reformer som genomfördes i skolan svarade mot det vi av beprövad erfarenhet och forskning vet leder till förbättrade resultat? Då skulle man kunna göra två listor som korresponderar med varandra och det skulle kunna bli en check på om den förda politiken bottnar i en ambition att förbättra skolan eller om de är en politik som förs av andra skäl. -Jag känner till skolor som arbetar på det sättet och det verkar vara en klok strategi.

OM politiken fördes med en ärlig ambition att bygga på det vi vet så borde listorna se ut såhär:

Skärmavbild 2012-12-11 kl. 18.47.02

Jag satte ihop en “Hitlist” bestående av faktorer som jag uppfattat har stor positiv effekt på kvalitet i skolan. Listan är min personliga men den som läst John Hatties Visible learning, eller studier kring formativ bedömning eller skolforskning i största allmänhet känner igen sig, inga kontroversiella grejer…

Min avsikt var att göra en lista över genomförda reformer och att försöka matcha listorna mot varandra men det blev ganska snabbt ganska meningslöst. Jag kunde inte hitta stöd för att en enda av de genomförda reformerna skulle kunna ha bättre effekt än någon av faktorerna på Hitlistan. -I flera fall kunde jag inte hitta något vetenskapligt stöd för åtgärderna över huvud taget. Resultatet blev istället en Hitlist och en Shitlist.*

Skärmavbild 2012-12-11 kl. 18.46.43

Ska vi verkligen bli förvånade över att resultaten på nationell nivå inte förbättras?

*Ändrar gärna på listorna, hänvisa till stadiga forskningsresultat så uppdaterar jag, vore ju helt suveränt att ha en komplett Hitlist! Det finns kanske risk att även Shitlisten behöver förlängas?

Hur svårt kan det vara?

Läser ännu en drapa om lärarutbildningen, nu med en ny vinkling: det är fel på studenterna… Kan inte låta blir att dra parallellen till riktigt dåliga skolor som skyller dåliga resultat på… eleverna.

Jag har svårt att tänka mig något mer angeläget än att skapa en riktigt, riktigt angelägen och modern lärarutbildning (och jag tror viss att den är det på många håll). Det ska vara svårt som fan, forsknings- och verklighetsförankrat och lägga grunden för för lärande och utveckling i skolorna som bygger på en utbildning i skolorna som är relevant för eleven. Undrar om inte samma sak gäller för studenterna på lärarhögskolan: det måste vara viktigt och på riktigt.

Hur svårt kan det vara? -Hur svårt som helst så klart men vore det inte svårt så skulle det inte vara viktigt. Aaargh! Blir galen på att det verkar lite… ljummet, likgiltigt, akademiskt (?) och politiserat. Ni som vill göra något: hör av er!

Grymma brallor

Ytterligare en filletext från Dieselverkstaden

En gång för länge sedan lånade ett par brallor av min bästa kompis Johan när han skulle åka bort över sommaren. Det var ett par precis lagom slitna jeans som jag älskade, jag hade dom på mig jämt. Efter en tid började det gå hål på byxorna, då satte jag dit lappar och då blev dom ännu coolare. När jag cyklade omkull och rev av halva byxbenet tog jag ett ben från ett par andra brallor och sydde dit. Efter en tid var byxorna som ett collage av olika lappar och lagningar, nästan ingenting av de gamla byxorna fanns kvar. -Jo, på ena bakfickan fanns ett märke med ”Johan for President” det hade jag sytt tillbaka. Då kom Johan hem igen.

– Nu vill jag ha tillbaka mina byxor! Han pekade på mina byxor. Grymma brallor! Är det mina!?
Jag tvekade en stund, jag ville för allt i världen inte bli av med brallorna. Då kom jag på det:
– Nej, dina byxor finns tyvärr inte kvar, det här är ett par andra.
– Men jag ser ju på lappen att de är mina!
– Lappen kan du få men dina byxor finns inte längre, ingenting utom lappen hör till dina brallor.

old knees

Sedan hände något konstigt. Johan sa:
-OK, om du kan svara på det här får du behålla brallorna: Du säger att brallorna är dina, men när slutade de upp att vara mina? Var det när du lagade första hålet, när du hade bytt blixtlås eller lappat rumpan?
Jag var tyst en lång stund, det gick faktiskt inte att begripa. Jag tog av mig brallorna, vek ihop dom och gav dom till Johan. Sedan stod jag där, i bara kallingarna, en lång stund. Mina grymma brallor. Borta. –Vad hände egentligen?