Tagged: skolpolitik

Keps och kateder går bort

Integrations- och utbildningsfrågorna har det gemensamt att det är frånvaron av en diskussion om grundläggande värderingar som öppnar dörren för krafter som varken stärker demokratin eller skapar förutsättningar för framtid.

De duggar tätt nu, uttrycken för att vi är på väg att ge upp ett bildningsideal som skapat förutsättningar för fred, framsteg och välstånd. Vår utbildningsminister går än en gång ut förklarar att allt dåligt beror på faktorer som antingen ligger utanför hans egen kontroll eller beslutats av andra och att den rätta vägen mot framtiden bygger på att återinföra lösningar från fornstora dar då ärat vårt namn flög över jorden som ledande utbildningsnation. Samtidigt kommer rapporter om att de estetiska ämnena är på väg att förintas på gymnasiet. Jag menar att detta knappast kan komma som en överraskning, det vi ser är resultatet av demokratiska beslut där vi i Sverige har omvärderat vårt bildningsideal. I en annan värld, i en annan tid (eller i andra länder än Sverige just nu) ses estetiska ämnen som en del av ett bildningsideal och som nödvändiga förutsättningar för att bygga framtidskompetens.

4071376208_447d2e2931

 Foto: Francisco Sánchez

De estetiska ämnena är bärare av kultur, de ger oss möjlighet att gestalta uttryck, att förstå hur vi genom val av olika metoder kan nå andra och att förstå oss själva och att skapa något nytt, något som inte funnits tidigare. I ett samhälle som handlar om att ta sig in i framtiden är detta nödvändiga förmågor. I ett samhälle där vi tror att demokrati och välstånd startar i empati och förståelse för mänskliga värden är estetiska uttryck hardcore. I ett samhälle där värdet av utbildning reducerats till “nytta” på kort sikt kan man klara sig utan konst och kultur, det är bara onödigt fluff som dessutom inte låter sig mätas (ännu ett bevis på att det är onyttigt, för övrigt)

“De estetiska ämnena på väg att försvinna?” inslag från Svt

Jag tror att det finns en väg framåt från där vi befinner oss just nu. Den bygger inte på att måla världen i svart/vitt eller att polemisera debatten genom att idiotförklara dem som inte tycker som vi själva. Jag tror att Jan Björklund har helt rätt när han säger att vi nedvärderat metodiken, undervisning handlar faktiskt om vad elever, studenter och lärare GÖR tillsammans. Men det blir helt galet att prata om metodik losskopplat från ett bildningsideal. När Jan Björklund  konstaterar att “vi måste återupprätta katederundervisningen” undrar jag vilka ideal han strävar efter. -När det dessutom kommer i ett sammanhang där estetiska ämnen reducerats till (bort)valbart fluff, där den den enda kunskap som är värd något är “mätbar” och lärande bara ägt rum om det dokumenterats… Då  tror jag att vi hamnat i ett annat bildningsideal, ett som inte stärker demokratin eller leder mot framtiden.

Precis som att frånvaron av diskussion kring vilket samhälle vi vill ha och vilka värderingar vi vill stå upp för öppnat dörren för SD i integrationsfrågorna tror jag att frånvaron av en diskussion kring utbildningens roll öppnat dörren för ett reaktionärt och destruktivt bildningsideal vunnit mark. Men, precis som i integrationsfrågorna är jag övertygad om att kraften i det goda argumentet vinner, men det vinner inte av sig själv. Jag är också övertygad om att frågan om ett humanistiskt och modernt bildningsideal går tvärs över parti- och blockgränser. Skolan behöver samförstånd, långsiktighet och gemensamma bilder av en framtid. Ett sätt att skapa en större samsyn kring utildningens roll och vilket bildningsideal Sverige står för istället för att politisera enstaka sakfrågor. -Nästa person tar orden keps, sanktioner eller kateder i sin mun kommer att få med mig att göra!

Over and out

Ante

Advertisements

När vill du börja ta ansvar?

Lyssnade lite på partiledardebatten idag. I samband med ordväxlingen med Gustav Fridolin gick vår utbildningsminister samma väg som han gjort många gånger tidigare när han ställs in för fakta: att de reformer han genomdrivit inte kan påvisa några positiva resultat -han lägger skulden på den politik som genomförts innan han kom till makten. Jag skulle bara vilja ha svar på en fråga från utbildningsministern:

Hur länge behöver du sitta i beslutade ställning innan du börjar ta ansvar för den verklighet du har framför dig och effekterna (eller de uteblivna effekterna) av den politik du driver? Det vore bra att veta tycker jag. 6 år räcker uppenbarligen inte, hur mycket mer tid behöver du?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16079104.abImage

Hitlist Shitlist

Idag var det redovisning av nya resultat TIMSS och PIRLS och det finns inte så många tecken på att den tvärsäkra politik som förs leder till tvärsäkra resultat och är det så konstigt egentligen?

Vore det inte bra om de åtgärder och reformer som genomfördes i skolan svarade mot det vi av beprövad erfarenhet och forskning vet leder till förbättrade resultat? Då skulle man kunna göra två listor som korresponderar med varandra och det skulle kunna bli en check på om den förda politiken bottnar i en ambition att förbättra skolan eller om de är en politik som förs av andra skäl. -Jag känner till skolor som arbetar på det sättet och det verkar vara en klok strategi.

OM politiken fördes med en ärlig ambition att bygga på det vi vet så borde listorna se ut såhär:

Skärmavbild 2012-12-11 kl. 18.47.02

Jag satte ihop en “Hitlist” bestående av faktorer som jag uppfattat har stor positiv effekt på kvalitet i skolan. Listan är min personliga men den som läst John Hatties Visible learning, eller studier kring formativ bedömning eller skolforskning i största allmänhet känner igen sig, inga kontroversiella grejer…

Min avsikt var att göra en lista över genomförda reformer och att försöka matcha listorna mot varandra men det blev ganska snabbt ganska meningslöst. Jag kunde inte hitta stöd för att en enda av de genomförda reformerna skulle kunna ha bättre effekt än någon av faktorerna på Hitlistan. -I flera fall kunde jag inte hitta något vetenskapligt stöd för åtgärderna över huvud taget. Resultatet blev istället en Hitlist och en Shitlist.*

Skärmavbild 2012-12-11 kl. 18.46.43

Ska vi verkligen bli förvånade över att resultaten på nationell nivå inte förbättras?

*Ändrar gärna på listorna, hänvisa till stadiga forskningsresultat så uppdaterar jag, vore ju helt suveränt att ha en komplett Hitlist! Det finns kanske risk att även Shitlisten behöver förlängas?

Bluffstopp

Det går knappt en dag utan att man hör att ”forskningen visar att”, ”enligt forskning så”, ”det är bevisat att”. Det har blivit ett sorts obligatoriskt inslag i vilken diskussion som helst i skolans värld. Jag vet inte om det beror på att vill vara mer vetenskapliga eller om det bara är ett enkelt sätt att försöka höja trovärdigheten i det som sägs.

Jag tror att “vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” ibland stavas “hörsägen och gamla fördomar”, kamouflerat med inledningsfrasen ”Det finns faktiskt forskning som visar att…”

För ett par dagar sedan var jag i Malmö och pratade på en liten konferens. Jag skulle avsluta tillställningen och det gjorde att jag kunde lyxa lite innan genom att lyssna på andra talare och då särskilt Mikael Parknäs från Smedingeskolan i Kungsbacka. Mikael hade en bra argumentation som till stor del handlade om hur skolan ska haka på samhällsutvecklingen och hur teknik måste bli en del av vardagen, han begick dessutom dödssynden (?) att säga att han inte tyckte att det var givet att alla barn först måste skriva med papper och penna, det viktiga är att det lär sig skriva och att uttrycka sig i skrift. Då händer det…

En kvinna i publiken höjer då sin gälla stämma och förkunnar att ”Det finns faktiskt forskning som visat hjärnan utvecklas av att skriva med papper och penna, det behövs och det utvecklas inte med datorer!”. Jag reagerar direkt med att det måste vara bullskit men lyckas bara prestera ett lamt och mesigt svar.

computer-handwriting

Att hänvisa till forskning blir lite som Bluffstopp i vilket samtal som helst, om ingen synar så lullar samtalet vidare som om forskningskortet vore sant, vilket det naturligtvis kan vara.

Jag älskar vetenskap och forskning när den hjälper oss att komma framåt eller nå djupare förståelse men inte när den används för att komma undan eller för att paketera fördomar. I nästa blogginlägg skriver jag om det verkligt stora problemet: Att riktigt tunga beslut tycks fattas utan någon som helst respekt för det vi vet.

Skickar med Jokern i utskrifts- och urklippsvänligt format, ha en packe i bakfickan och dela ut när det är läge!

Skärmavbild 2012-12-11 kl. 12.04.31

Så här vinner vi skoldebatten, del 1: Att gå på grönt

Jag har lyxen att få var med i en liten Podcast: ”Skolsnack Garageradio” varannan vecka. Förutom att det är en riktig kick att få träffa gänget (Emma Rosén, Mattias Odhner Larsson och Fredrik Svensson) så ger det tillfälle att fokusera, att formulera och kanske tänka till lite längre än jag brukar. I den senaste sändningen hör jag mig själv säga att jag tänker skriva en bok ”Så här vinner vi skoldebatten” (sedan prutar jag, först till ett kapitel och sedan till “kanske en rubrik…) -Man vet ju aldrig men jag tänkte ta tillvara på checken från programmet, för jag gillar den.

Är det inte väldigt konstigt att en bransch som i tid och otid pratar om att ”höja statusen” och som oroar sig för att ”det kastas så mycket skit på oss” inte av egen kraft lyckas höja sig över kontors/möbelfrågor (katedern) eller huvudbonader (kepsen)? INGEN som har vettet i behåll kan väl tro att det går prata om detta och samtidigt öka förtroendet för skolväsendet, lärande och modern utbildning… så varför gör vi det? En pollett trillade ned när jag läste en nyhet om danska lärare som med kraft motsatte sig ett förslag som innebar att elever skulle vara mer i skolan.  Jag kan ju ana varför MEN borde inte just lärarkåren vara de första som välkomnar att elever är i skolan så mycket som det bara går?

Jag tror att skoldebatten ofta fastnar i tullen. Vi måste börja gå på grönt, för att inte fastna på rött. Istället för att invända (kanske med rätta) och fastna i meningslösa diskussioner ska vi gå på grönt och börja äga diskussionen om HURET.

Skärmavbild 2012-12-04 kl. 19.13.31

”Det måste faktiskt vara mer ordning och reda i skolan”

Rött: Jag håller faktiskt inte med om att det är dålig ordning i skolan… det är klart att det finns situationer där det behöver bli lugnare men då är inte sanktioner och tal om hårdare tag rätt väg…

Grönt: Självklart! Ordning och reda är helt nödvändigt i en lustfylld undervisning, för att eleverna ska kunna nå riktigt långt, våga göra fel och fokusera helt på lärandet så måste de vara 100% trygga. Vi jobbar mycket med att eleverna själva reflekterar över hur de tycker att förhållningssätt och spelregler fungerar i praktiken, vi utvärderar det varje dag –Har du fler förslag?

”Det ska vara mer prov i skolan!”

Rött: Pröva själv

Grönt: Jajjamensann, där sa du ett sant ord! Vi jobbar otroligt mycket med att eleverna ska få feedback, att de ska känna att de går framåt och då är prov ett av verktygen vi använder. Ett exempel: eleverna i min klass har själva satta samman formulär över det de vill lära sig under en period, de kör korta prov på detta nästan varje lektion, det är ett bra sätt att få fatt i vad de lär sig, viktigt att de ser att de lär sig och bra för mig att fånga upp sådant som är svårt. Det blir särskilt bra när eleverna ”förhör” varandra eller skapar prov/tester som utmaningar åt varandra. –Hur brukar du själv göra?

”Det är alldeles för lite läxor nuförtiden”

Rött: !

Grönt: !

Det kräver lite träning och det finns naturligtvis frågor där jag inte skulle gå på grönt, inte någonsin, men det funkar oftare än man tror!