Tagged: lärande

Bootcamp för Målbilder

Nu plockas de fram ur hårddiskar och pärmar, målbilderna och visionerna! I bästa fall är de vältrimmade, spänstiga och lockande, riktigt raketbränsle för utveckling. I värsta fall är de platta floskler som utlöser BOHICA*-reflexen. Jag har själv upplevt och bidragit till båda sorterna men egentligen aldrig reflekterat över vad det är som gör lysande målbilder lysande och usla till just usla. Dags att ta tag i det tänkte jag.

4536984145_ef3a24899a_z

Bild: thejuniorpartner

Målbilder och visioner bör nog tala till den eller dem som ska sträva mot dem. Jag har svårt för målbilder som bara talar om att vi ska bli “Nackas/Katrineholms/Alingsås… bästa xx/yy/zz”… Målbilder av det här slaget har en stor nackdel: de ger ingen som helst ledtråd till HUR vi ska nå målet och, än värre, de tar slut om vi når det. En målbild som imploderar när vi kommer fram till den känns, sådär.

-Det är lite av en parallell till det vet om effekten av kvantitativa mål respektive process/lärandemål. Det är effektivare att sätta upp lärandemål för då slutar vi inte, vi kan inte bli “färdiga” och uppgifter kan inte bli “ta slut”. Jag tror att detta gäller även för målbilder, de måste göra vägen till till målet, förbättring och utveckling till syftet.

En av mina favoritbilder är Steve Jobs “A bicycle for our minds”. Jag har hört många Appleanställda använda bilden och jag tror att det finns minst två goda skäl till det.

  1. Bilden en ställer liksom till det lite, den är inte helt uppenbar och därför utmanar och engagerar den.
  2. Den skapar handlingskraft. Genom en enkel bild gav Jobs en tydlig instruktion för vilken sorts produkter Apple vill skapa: Cyklar för vårt medvetande och vår fantasi. Bilden ger oss möjlighet att värdera nya idéer, att prioritera och fatta beslut “Är den här idén enkel (som en cykel) och kan den ta oss längre utan större ansträngning (som en cykel). Krångliga idéer som inte tar oss längre går bort, Apple skapade aldrig Windows 5, 6, 7…

Vetenskapliga teorier kan värderas efter sin FÖRKLARINGskraft och enkelhet. En bra teori kan förklara mycket på ett enkelt sätt och det är nog på samma sätt med målbilder och visioner, med en liten twist: de är enkla och ger HANDLINGskraft.

Ett annat exempel: Carina Leffler (numer utbildningsboss i Bjuvs kommun) skapade en gång en målbild för förskola och skola på Vittra Adolfsberg där hon var rektor. Det skulle vara “Viktigt och på riktigt”. -Vaddå viktigt och på riktigt!? Jo, ur elevens perspektiv skulle skolan handla om saker som var angelägna och relevanta och som fanns på riktigt i barnens liv. Jag var själv med på möten i den skolan och vet hur målbilden användes för att fatta beslut. “Är det här verkligen viktigt och på riktigt?” -Om svaret var nej så skrotades idén eller gjordes om så att det blev mer på riktigt. Målbilden skapade handlingskraft, den blev ett redskap i en arbetsprocess, inte ett bara ett fluff vid horisonten.

Ett av de bästa bästa exemplen alla kategorier: Fridaskolorna har sedan länge satt upp som mål att de ska “utbilda tågluffare”. En helt genial bild! Utan att säga mer kan man dra slutsatsen att det här inte kan vara en skola där eleverna spänns fast i sina stolar, ombeds stänga av all elektronisk utrustning och sedan fraktas iväg till en gemensam destination. -Då är det nämligen charter det handlar om!

Så, under stundande studiedagar skulle jag vilja rekommendera ett litet Bootcamp för mer spänstiga och funktionella målbilder. Testa:

1. Är målbilden lockande (VILL vi VERKLIGEN detta)?!

2. Är målbilden inriktad på process och visar på det vi vill göra snarare än det vi ska nå?

3. Skapar målbilden handlingskraft, ger den oss en kompasskurs varje dag i många beslut?

-Om svaret är nej på någon av frågorna är det nog läge att ta målbilden till gymmet om den inte ska förpassas till mörkret i hårddisken eller pärmen ännu ett år.

Over and out

/Ante

*Bend Over Here It Comes Again

In Search of Lost Learning

I will spend this week at “Almedalsveckan”, a summer kindergarten drenched in vin rosé for anyone wanting to be a player in a Swedish political life. It’s a great place, a micro cosmos of ambition, greed and idealism. As I sat in alley and listened to the opening adress given by the leader of the Christ democratic party I made a wish list for this week (it’s a narrow one, limited to my field: learning, education and innovation):

IMG_7073

Photo: Miriam Svensson

I wish for more than vision: I wish for some brilliant ideas of HOW not just WHAT. Browsing thru the extensive program I can’t help think that almost every seminar has a great headline, they all promise a lot. -Just imagine if they delivered viable solutions and bold actions, THAT would be a revelation and, maybe, the beginning of a revolution.

I wish for learning and education in context. The seminars during this week cover almost every challenge we are facing in society today: inequalities, unemployment, environmental issues, integrity and integration, innovation and… strangely enough, education, as a topic of its own. I wish for more discussions on the conditions for learning and education in context. Education must be seen in relation to the challenges we face, as part of a soultion not as a problem of its own. Therefor I’m going to seminars eager to hear how experts and visionaries from other fields see learning and education as key features in change.

After all, change is driven by our hearts and minds and that’s what great education is all about: capturing our hearts and empowering our minds.

Stay posted!

Over and out

/Ante

Keps och kateder går bort

Integrations- och utbildningsfrågorna har det gemensamt att det är frånvaron av en diskussion om grundläggande värderingar som öppnar dörren för krafter som varken stärker demokratin eller skapar förutsättningar för framtid.

De duggar tätt nu, uttrycken för att vi är på väg att ge upp ett bildningsideal som skapat förutsättningar för fred, framsteg och välstånd. Vår utbildningsminister går än en gång ut förklarar att allt dåligt beror på faktorer som antingen ligger utanför hans egen kontroll eller beslutats av andra och att den rätta vägen mot framtiden bygger på att återinföra lösningar från fornstora dar då ärat vårt namn flög över jorden som ledande utbildningsnation. Samtidigt kommer rapporter om att de estetiska ämnena är på väg att förintas på gymnasiet. Jag menar att detta knappast kan komma som en överraskning, det vi ser är resultatet av demokratiska beslut där vi i Sverige har omvärderat vårt bildningsideal. I en annan värld, i en annan tid (eller i andra länder än Sverige just nu) ses estetiska ämnen som en del av ett bildningsideal och som nödvändiga förutsättningar för att bygga framtidskompetens.

4071376208_447d2e2931

 Foto: Francisco Sánchez

De estetiska ämnena är bärare av kultur, de ger oss möjlighet att gestalta uttryck, att förstå hur vi genom val av olika metoder kan nå andra och att förstå oss själva och att skapa något nytt, något som inte funnits tidigare. I ett samhälle som handlar om att ta sig in i framtiden är detta nödvändiga förmågor. I ett samhälle där vi tror att demokrati och välstånd startar i empati och förståelse för mänskliga värden är estetiska uttryck hardcore. I ett samhälle där värdet av utbildning reducerats till “nytta” på kort sikt kan man klara sig utan konst och kultur, det är bara onödigt fluff som dessutom inte låter sig mätas (ännu ett bevis på att det är onyttigt, för övrigt)

“De estetiska ämnena på väg att försvinna?” inslag från Svt

Jag tror att det finns en väg framåt från där vi befinner oss just nu. Den bygger inte på att måla världen i svart/vitt eller att polemisera debatten genom att idiotförklara dem som inte tycker som vi själva. Jag tror att Jan Björklund har helt rätt när han säger att vi nedvärderat metodiken, undervisning handlar faktiskt om vad elever, studenter och lärare GÖR tillsammans. Men det blir helt galet att prata om metodik losskopplat från ett bildningsideal. När Jan Björklund  konstaterar att “vi måste återupprätta katederundervisningen” undrar jag vilka ideal han strävar efter. -När det dessutom kommer i ett sammanhang där estetiska ämnen reducerats till (bort)valbart fluff, där den den enda kunskap som är värd något är “mätbar” och lärande bara ägt rum om det dokumenterats… Då  tror jag att vi hamnat i ett annat bildningsideal, ett som inte stärker demokratin eller leder mot framtiden.

Precis som att frånvaron av diskussion kring vilket samhälle vi vill ha och vilka värderingar vi vill stå upp för öppnat dörren för SD i integrationsfrågorna tror jag att frånvaron av en diskussion kring utbildningens roll öppnat dörren för ett reaktionärt och destruktivt bildningsideal vunnit mark. Men, precis som i integrationsfrågorna är jag övertygad om att kraften i det goda argumentet vinner, men det vinner inte av sig själv. Jag är också övertygad om att frågan om ett humanistiskt och modernt bildningsideal går tvärs över parti- och blockgränser. Skolan behöver samförstånd, långsiktighet och gemensamma bilder av en framtid. Ett sätt att skapa en större samsyn kring utildningens roll och vilket bildningsideal Sverige står för istället för att politisera enstaka sakfrågor. -Nästa person tar orden keps, sanktioner eller kateder i sin mun kommer att få med mig att göra!

Over and out

Ante

Specialkost für alle eller en ny meny?

Hur kommer det sig att det är så otroligt mycket lättare att lägga till än att dra ifrån och varför är det lättare skapa undantag än att ändra på regeln?

En av mina lyxigare arbetsuppgifter just nu är att leda en seminarieserie som heter PeppDesk. Ambitionen är att ge skickliga lärare ett forum för kvalificerade samtal om pedagogik. Efter en lite trevande inledning är seminariet nästan självgående, tack vare glöden och kompetensen i gruppen föder ett seminarium det nästa. Inför vår träff har gruppen bestämt att man vill försöka formulera grundämnena i “bra” undervisning och det finns en hypotes: det finns nog guld att hämta inom specialpedagogiken.

För dig som inte kan vara med har vi en liten story, som inflygning till vårt tänk:

I en vanlig svensk stad fanns det en gång en liten krog. Den var allmänt uppskattad även om det inte var några kulinariska sensationer på menyn, bara stadig svensk husmanskost. Åren gick men så en dag satt det en lapp på krogens entré ”Stängt p.g.a. av konkurs!? Vi kommer nog att stänga pga att kostnaderna ökat och ingen har råd att gå på krogen längre”. När lokaltidningen gjorde ett litet reportage om detta framkom en annan historia. Restaurangen hade i flera år arbetat i motvind och det hela började med att gästerna hade allt fler synpunkter och krav på menyn och den mat som serverades. Det började med allergier: gluten, laktos, bär, fisk… och fortsatte med folk som åt någon sort diet: LCHF, Atkins och kulminerade med att folk krävde undantag av ideologiska skäl: bara grönsaker, inget fläskkött, bara råvaror som var hanterade på något visst sätt. Till slut var det knappt någon som ville ha något från den riktiga menyn, allt var specialkost. Restaurangägaren sammanfattade det hela ganska kärnfullt ”Men, va faan, om man inte vill ha husman kan man väl gå till något annat ställe!”. Och det gjorde människorna i staden.

meny

På en annan plats finns det en skola med 400 elever varav nästan hälften har åtgärdsprogram. Skolans organisation håller på att spricka i sina försök att tillmötesgå alla individuella behov. Man behöver fler grupper, mindre grupper, fler eht-möten, annan kompetens. Känslan bland en del lärare är att skolan inte riktigt passar de elever som går där nu (man hade inte dessa problem för ett antal år sedan), det är som att undervisningen inte funkar för en enda unge nuförtiden. Eleverna uttrycker dessutom nästan samma sak: de tycker inte att skolan är rolig och de upplever att lärarna inte lyssnar på dem.

Jag kan inte låta bli att fundera:

1. Varför är det så förtvivlat svårt att ändra på menyn (den ordinarie undervisningen) och hur kommer det sig att vi hellre lägger till specialkost (åtgärdsprogram och specialundervisning)?

2. Borde det inte gå att komponera en pedagogisk meny som passar 99% av alla ungar?

Over and out

/Ante

Hitlist Shitlist

Idag var det redovisning av nya resultat TIMSS och PIRLS och det finns inte så många tecken på att den tvärsäkra politik som förs leder till tvärsäkra resultat och är det så konstigt egentligen?

Vore det inte bra om de åtgärder och reformer som genomfördes i skolan svarade mot det vi av beprövad erfarenhet och forskning vet leder till förbättrade resultat? Då skulle man kunna göra två listor som korresponderar med varandra och det skulle kunna bli en check på om den förda politiken bottnar i en ambition att förbättra skolan eller om de är en politik som förs av andra skäl. -Jag känner till skolor som arbetar på det sättet och det verkar vara en klok strategi.

OM politiken fördes med en ärlig ambition att bygga på det vi vet så borde listorna se ut såhär:

Skärmavbild 2012-12-11 kl. 18.47.02

Jag satte ihop en “Hitlist” bestående av faktorer som jag uppfattat har stor positiv effekt på kvalitet i skolan. Listan är min personliga men den som läst John Hatties Visible learning, eller studier kring formativ bedömning eller skolforskning i största allmänhet känner igen sig, inga kontroversiella grejer…

Min avsikt var att göra en lista över genomförda reformer och att försöka matcha listorna mot varandra men det blev ganska snabbt ganska meningslöst. Jag kunde inte hitta stöd för att en enda av de genomförda reformerna skulle kunna ha bättre effekt än någon av faktorerna på Hitlistan. -I flera fall kunde jag inte hitta något vetenskapligt stöd för åtgärderna över huvud taget. Resultatet blev istället en Hitlist och en Shitlist.*

Skärmavbild 2012-12-11 kl. 18.46.43

Ska vi verkligen bli förvånade över att resultaten på nationell nivå inte förbättras?

*Ändrar gärna på listorna, hänvisa till stadiga forskningsresultat så uppdaterar jag, vore ju helt suveränt att ha en komplett Hitlist! Det finns kanske risk att även Shitlisten behöver förlängas?

AB Sverige

En tankelek. Tänk dig att två olika ministrar uttalade sig om sina respektive sakområden på följande sätt. De ger först sin analys av läget, därefter sin syn på hur det ska förbättras. Din uppgift är att avgöra om vi: 1. Skulle tycka att analysen är riktig 2. Tro på lösningarna.

Först ut, en näringsminister om Svensk bilindustri:

Vet du vad felet med svensk bilindustri är? Inte? Då ska jag tala om det för dig:

 Svenska bilar var en gång i tiden världens bästa, vi hade en bilindustri som vi kunde vara stolta över, världens ögon vände sig mot vårt lilla land och man förundrades över hur det kunde komma sig att vi var så framstående men sedan hände något: kraven på industrin blev för låga och man började inbilla sig att det skulle göras nya sorters bilar i tron om att det var det samhället behövde, att sådant som miljöanpassning, design och varumärken skulle vara viktigare än att göra riktiga rejäla bilar, bilar som vi i Sverige varit kända för. I takt med att bilindustrin förslappades så sjönk den i anseende och de som arbetade i industrin förlorade sin stolthet. Det var en gång fint att arbeta på fabrik, det var något man strävade efter och var stolt över men nu, nu är inte så konstigt att det inte går att få duktigt folk till våra industrier eftersom bilarna är skit. Att lönerna för arbetarna sjunkit är kanske inte så konstigt med tanke på att det som görs är resultatet av trender och flummig ideologi. Bilindustrin har faktiskt blivit så dålig att den blivit uppköpt och försvunnit från landet.

1. Skulle vi tycka att analysen är riktig?


Lösningen är naturligtvis att återgå till det som gav oss framgång: Det löpande bandet, riktiga bilar som folk begriper sig på, effektiv produktion i långa serier istället för den larviga kundorientering som fått regera det senaste årtiondet. Trams som hållbarhet och bränsleekonomi intresserar faktiskt inte de flesta, och den forskning som pekar på att detta skulle vara viktigt i framtiden ska vi bortse ifrån. Det är kvaliteten på plåt, däck, hjul och inredning som är det viktigaste. Vi ska sluta upp med flummigheter som design, miljöfjanteri och satsa på riktiga mätbara faktorer i riktiga fabriker det är bara det som ger resultat och det är detta som kommer att göra oss till en ledande bilnation igen!

 2. Skulle vi tro på lösningarna?

 

Nu, en utbildningsminister om svensk skola:

Vet du vad felet med svensk skola är? Inte? Då ska jag tala om det för dig:

Svenska skolor var en gång i tiden världens bästa, vi hade en skolor som vi kunde vara stolta över, världens ögon vände sig mot vårt lilla land och man förundrades över hur det kunde komma sig att vi var så framstående men sedan hände något: kraven på skolan blev för låga och man började inbilla sig att det skulle göras ny sorts pedagogik i tron om att det var det samhället, att sådant som analytiskt tänkande, samarbete och kreativitet var viktigare än att göra riktig hederlig undervisning, som vi i Sverige varit kända för. I takt med att skolan förslappades så sjönk den i anseende och lärarna förlorade sin stolthet. Det var en gång fint att arbeta i skola, det var något man strävade efter och var stolt över men nu, nu är inte så konstigt att det inte går att få duktigt folk till våra skolor eftersom utbildningen är skit. Att lönerna för lärarna sjunkit är kanske inte så konstigt med tanke på att det som görs är resultatet av trender. Skolan har faktiskt blivit så dålig att den bara är intressant utomlands, konstigt nog, för de verkar inte fatta hur dålig den är.

1. Skulle vi tycka att analysen är riktig?

http://www.odensvi.com/pili/1949o1950.jpg

Lösningen är naturligtvis att återgå till det som gav oss framgång: Klassrummet, riktig katederundervisning som folk begriper sig på, effektiva lektioner som handlar om rätt saker i klassen istället för det larviga fokus på ”individualisering” och ”grupparbete” som fått regera det senaste årtiondet. Trams som kreativitet och samarbete intresserar faktiskt inte de flesta, och den forskning som pekar på att detta skulle vara viktigt i framtiden ska vi bortse ifrån. Det är kvaliteten på de riktiga kunskaperna, ordning och reda som är det viktigaste. Vi ska sluta upp med flummigheter som 21st century skills och framtidskompetenser och satsa på mätbara kunskaper, det är bara de som ger resultat och det är detta som kommer att göra oss till en ledande kunskapsnation igen!

2. Skulle vi tro på lösningarna?

Tydligen.

 

Emil & Lime

Ytterligare en filosofitext från verkstan i Dieselverkstaden:

Om man gräver en gång rakt igenom jordklotet från Katthult i Småland kommer man upp (för det gör man faktiskt!) i en liten by som heter Billabong. I Katthult bor Emil, det vet alla, men inte många känner till att i Billabong, där bor den förfärlige Lime. Emil känner vi som pojken som alltid vill väl, men som ofta ställer till det. Emil har aldrig för avsikt att ställa till med hyss och att ha sönder saker, men han gör det ofta ändå. Lime är Emils raka motsats, han är en riktigt elak typ innerst inne och han vill ställa till med dumheter, det är bara det att han väldigt sällan lyckas. Alla i Billabong tycker att han är en sååå trevlig pojke, för de ser bara det han gör, inte det han tänker.

Untitled-42

För ett par dagar firade man Lime på det lilla torget i stan, han fick medalj och utsågs till ”Årets hjälte”. Skälet var att Lime hade räddat en flicka från att bli påkörd av en bil som körde upp på trottoaren. Vad ingen visste var att Lime egentligen hade tänkt putta ut flickan framför bilen för att skrämmas, men just då krängde bilen till och då såg det ut som om Lime räddade flickan från att bli träffad av bilen. Så här är det hela tiden, Lime vill göra dumma saker, men slumpen gör att det istället blir bra, och Lime är inte dummare än att han tar åt sig äran. Vad han egentligen tänkte håller han för sig själv. Alla människor i Billabong tycker att Lime är en fantastisk pojke. Konstigt, men så är det.

Best Friends

Med Emil är det tvärtom. Han har blivit gammal och ju äldre han blir desto värre saker gör han. Emils pappa är sedan länge död, så snickerboa hamnar han inte längre i, men i finkan har han suttit ett par gånger. En sak är sig lik: Emil vill aldrig göra något ont, det bara blir fel. Emils vänner har börjat tröttna. Folk håller sig nästan undan för man vet ju, att när Emil är med då är katastrofen nära, även om han egentligen är en snäll gubbe.

Nu ska du själv få välja vem skulle du helst vilja vara med. Säg att du skulle åka ut på en lång resa, vem skulle du välja som sällskap, Emil eller Lime?