Tagged: filosofi

The way ahead: Båtbygge!

En god kollega var på konferens och skickade ett upprört sms, hon satt och lyssnade på Jan Björklund att behövde väl lätta på trycket… Mannen, myten, utbildningsvisionären hade just förkunnat visdomar som ” IT ger mycket information men kunskap och bildning är mer än att surfa på nätet… Det borde inte heta att skolan är målstyrd, det borde heta att den är resultatstyrd, därför vill jag införa tidigare betyg och fler prov…” Någonstans där fick jag en bild av vad som är snett och varför Björken är farlig.

Tänk dig ett land för länge sedan. Landet ligger på en ö mitt i en stor ocean. Människorna på ön är helt övertygade om att oceanen är oändling och de lever sina liv i trygg förvissning om att deras ö utgör hela världen. Det finaste man kan var på ön är båtbyggare. Förmågan att bygga bra båtar är så viktigt att man med tiden bygger upp ett helt utbildningsväsende med detta syfte: det som är värt att veta, det som kallas för “riktigt kunskap” och “bildning” har med båtbygge och sjöfart att göra. -Självaste presidenten är båtbyggare och utbildningsminsitern något så fint som repslagare…

En dag kommer det oroande rapporter: det är något som växer fram på horisonten, någon form av byggnadsverk tyck krypa närmare ön. Obehaget som nyheten utlöser gör att regeringen fattar beslut om att inga båtar får åka ut på havet i riktning mot det hotfulla på horisonten och man evakuerar en del av ön som verkar kunna bli hotad av konstruktionen. En vacker dag står man inför ett fullbordat faktum: någon har byggt en bro tvärs över havet och fram till ön. Brobyggarna visar sig komma från en annan del av världen, eller för att vara exakt, resten av världen. Öbornas världsbild skakas i grunden, de är inte ensamma på ett stort hav med enstaka öar, de bör mitt i ett liten hav omgiven av en enda enorm kontinent.

Insikten om hur världen ser ut utlöser en kris på ön. Världen ser inte ut som man trodde och, nästan ännu värre, det man trott var viktigt tycker resten av världen är ganska ointressant. Människorna på kontinenten har aldrig haft behov av båtar och de har inte brytt sig om det lilla havet mitt på kontinenten.

Vad har det här med Björklund att göra? -Lång story utan poäng kanske du tycker.

Jag tycker att Björklund och hans likar påminner om öbor, om båtbyggare. Trots att värälden förändrats och att de nog vet om det så väljer han att fortsätta låtsas som att båtbygge är det viktigaste som finns. Han pratar om “kunskap” som om det vore en universell sak, när man skraoar på ytan så vsar det sig att hen menar det han själv fick lära sig. När man petar på hans version av “bildning” visar det sig att det är samma bildning som gällde 1960, båtbygge med andra ord.

Varför blir det så här? Jag tror att det beror på att båtbyggarna bygger sin ställning och status på just båtbygge, att öppna dörren för att “kunskap och bildning” i ett nytt eller framitda samhälle måste inbegripa kreativitet, social, digital och kulturell kompetens t.ex., det vore att dra undan fötterna på sig själv. När man desstuom är minister kan man ju se till att ALLA, även de som inte vill bygga båtar ska kontrolleras och tvingas prestera enligt båtbyggarnormerna så har man alla förutsättningar att bromsa utvecklingen. Det hoppfulla är ju att bron redan är byggd och att fler och fler människor vet om att världen utanför ön ser annorlunda ut.

Advertisements

Emil & Lime

Ytterligare en filosofitext från verkstan i Dieselverkstaden:

Om man gräver en gång rakt igenom jordklotet från Katthult i Småland kommer man upp (för det gör man faktiskt!) i en liten by som heter Billabong. I Katthult bor Emil, det vet alla, men inte många känner till att i Billabong, där bor den förfärlige Lime. Emil känner vi som pojken som alltid vill väl, men som ofta ställer till det. Emil har aldrig för avsikt att ställa till med hyss och att ha sönder saker, men han gör det ofta ändå. Lime är Emils raka motsats, han är en riktigt elak typ innerst inne och han vill ställa till med dumheter, det är bara det att han väldigt sällan lyckas. Alla i Billabong tycker att han är en sååå trevlig pojke, för de ser bara det han gör, inte det han tänker.

Untitled-42

För ett par dagar firade man Lime på det lilla torget i stan, han fick medalj och utsågs till ”Årets hjälte”. Skälet var att Lime hade räddat en flicka från att bli påkörd av en bil som körde upp på trottoaren. Vad ingen visste var att Lime egentligen hade tänkt putta ut flickan framför bilen för att skrämmas, men just då krängde bilen till och då såg det ut som om Lime räddade flickan från att bli träffad av bilen. Så här är det hela tiden, Lime vill göra dumma saker, men slumpen gör att det istället blir bra, och Lime är inte dummare än att han tar åt sig äran. Vad han egentligen tänkte håller han för sig själv. Alla människor i Billabong tycker att Lime är en fantastisk pojke. Konstigt, men så är det.

Best Friends

Med Emil är det tvärtom. Han har blivit gammal och ju äldre han blir desto värre saker gör han. Emils pappa är sedan länge död, så snickerboa hamnar han inte längre i, men i finkan har han suttit ett par gånger. En sak är sig lik: Emil vill aldrig göra något ont, det bara blir fel. Emils vänner har börjat tröttna. Folk håller sig nästan undan för man vet ju, att när Emil är med då är katastrofen nära, även om han egentligen är en snäll gubbe.

Nu ska du själv få välja vem skulle du helst vilja vara med. Säg att du skulle åka ut på en lång resa, vem skulle du välja som sällskap, Emil eller Lime?

Grymma brallor

Ytterligare en filletext från Dieselverkstaden

En gång för länge sedan lånade ett par brallor av min bästa kompis Johan när han skulle åka bort över sommaren. Det var ett par precis lagom slitna jeans som jag älskade, jag hade dom på mig jämt. Efter en tid började det gå hål på byxorna, då satte jag dit lappar och då blev dom ännu coolare. När jag cyklade omkull och rev av halva byxbenet tog jag ett ben från ett par andra brallor och sydde dit. Efter en tid var byxorna som ett collage av olika lappar och lagningar, nästan ingenting av de gamla byxorna fanns kvar. -Jo, på ena bakfickan fanns ett märke med ”Johan for President” det hade jag sytt tillbaka. Då kom Johan hem igen.

– Nu vill jag ha tillbaka mina byxor! Han pekade på mina byxor. Grymma brallor! Är det mina!?
Jag tvekade en stund, jag ville för allt i världen inte bli av med brallorna. Då kom jag på det:
– Nej, dina byxor finns tyvärr inte kvar, det här är ett par andra.
– Men jag ser ju på lappen att de är mina!
– Lappen kan du få men dina byxor finns inte längre, ingenting utom lappen hör till dina brallor.

old knees

Sedan hände något konstigt. Johan sa:
-OK, om du kan svara på det här får du behålla brallorna: Du säger att brallorna är dina, men när slutade de upp att vara mina? Var det när du lagade första hålet, när du hade bytt blixtlås eller lappat rumpan?
Jag var tyst en lång stund, det gick faktiskt inte att begripa. Jag tog av mig brallorna, vek ihop dom och gav dom till Johan. Sedan stod jag där, i bara kallingarna, en lång stund. Mina grymma brallor. Borta. –Vad hände egentligen?

Dr. Happiee Blissful

Ännu en text från Filosofiverkstaden, i Dieselverkstaden

Ett fantastiskt framsteg!
Den indiske forskaren Dr. Happiee Blissful har uppfunnit en lyckomaskin som kan framställa lycka hos alla människor. Det enda man behöver göra är att mata in vilken blandning av känslor och upplevelser man vill ha i en dator. Sedan tar man på sig en hjälm som överför informationen till hjärnvågor. Så länge som man har på sig hjälmen kommer man att vara lycklig uppger Dr. Happiee. Det är bara ett litet problem…

Även om Happiee är duktig på datorer så är han riktigt usel på lycka. Hur han än försöker får han inte till rätt lyckoblandning. En gång lyckades han framkalla hysterisk glädje hos en patient. Hon skrattade och skrattade och verkade verkligen lycklig men efter ett tag blev det otäckt, hon blev hes och utmattad, men fortsatte att skratta glatt. Till slut fick Happiee av en henne hjälmen och då var hon så utskrattad att hon fick läggas in på sjukhus. En annan patient var supernöjd med hjälmen, han vägrade att ta den av sig. Problemet var att han var så nöjd att han inte brydde sig om något annat, han låg mest i en soffa och var lycklig. Men så fort man tog av honom hjälmen blev han rasande, förtvivlad skrek han att han skulle slå ihjäl Dr. Happiee ”Ta mig ur det här eländet och ge mig tillbaka mitt lyckliga liv, hit med hjälmen!”
Problemet
Nu behöver Dr. Happiee hjälp. Först och främst skulle han vilja ha hjälp att få till rätt blandning: Vilken kombination av känslor och upplevelser gör oss lyckliga, och håller oss lyckliga länge? I sina dystra stunder tänker Happiee att alltihop kanske är förgäves, det kanske är själva uppfinningen det är fel på.
–Vad tror du?

Wundermensch

Här kommer den första texten av flera som jag skrev för ett par år sedan när jag hade en filosofiverkstad för barn. Det var bland det svåraste och roligaste jag gjort och jag ska passa på att ge credit till barnen som medverkade till att texterna kom till

Tyska vetenskapsmän har tagit fram en robot som kan klara nästan allt som en människa kan. Roboten kallas för ”Wundermensch” och finns i två versioner: ”Gretl” som har lockigt hår och stora bröst och ”Hansi” med skägg och korta läderbrallor. Forskarna har lyckats konstruera robotarna så att de klarar det mesta: de kan klä på sig, gå och handla, prata. De lär sig otroligt fort! Gretl lärde sig hela telefonkatalogen utantill på 47 sekunder. Hansi fick titta i en kokbok och en stund senare kunde han laga 100 olika sorters surkål. Det går till och med att småprata med Gretl och Hansi om vädret och hur de mår (de svarar nästan alltid att ”Dzet är åkee” för de blir aldrig sjuka).

The Lonliest Cyborg in Union Square

Allt var frid och fröjd och man funderade på att börja sälja robotarna. Det var då det började hända konstiga saker. Man hade programmerat robotarna så att de alltid gjorde det de blev tillsagda. Så länge som det gällde enkla saker gick det bra: ”Gå och hämta saxen” ”Köp fyra kilo korv”

–Inga problem! Men en dag var Hansi ute på stan då en liten tant sa till en annan tant att ”Nä, dra mig baklänges!” Hansi tog genast tag i tanten och drog henne baklänges flera hundra meter.

Gretl blev bakrånare. Hon hade blivit tillsagd att alltid hjälpa till. En dag var hon på banken då några killar med rånarluvor stormade in. De tog en massa pengar och skrek till Gretl ”Du där, hjälp till här!” Gretl tog en stor säck och följde med. Man hittade henne på ett casino i Monte Carlo.

Robotarna kan helt enkelt inte skilja på rätt och fel och det blir helt livsfarligt när de ska klara sig själva. Vetenskapsmännen har försökt göra långa listor med saker som robotarna får göra och saker som de inte får göra, men det går inte bra. Det kommer hela tiden nya saker som inte står på listorna. Och vissa saker få man ju göra ibland, men inte alltid. –Hur går det till exempel om man aldrig ljuger?