Keps och kateder går bort

Integrations- och utbildningsfrågorna har det gemensamt att det är frånvaron av en diskussion om grundläggande värderingar som öppnar dörren för krafter som varken stärker demokratin eller skapar förutsättningar för framtid.

De duggar tätt nu, uttrycken för att vi är på väg att ge upp ett bildningsideal som skapat förutsättningar för fred, framsteg och välstånd. Vår utbildningsminister går än en gång ut förklarar att allt dåligt beror på faktorer som antingen ligger utanför hans egen kontroll eller beslutats av andra och att den rätta vägen mot framtiden bygger på att återinföra lösningar från fornstora dar då ärat vårt namn flög över jorden som ledande utbildningsnation. Samtidigt kommer rapporter om att de estetiska ämnena är på väg att förintas på gymnasiet. Jag menar att detta knappast kan komma som en överraskning, det vi ser är resultatet av demokratiska beslut där vi i Sverige har omvärderat vårt bildningsideal. I en annan värld, i en annan tid (eller i andra länder än Sverige just nu) ses estetiska ämnen som en del av ett bildningsideal och som nödvändiga förutsättningar för att bygga framtidskompetens.

4071376208_447d2e2931

 Foto: Francisco Sánchez

De estetiska ämnena är bärare av kultur, de ger oss möjlighet att gestalta uttryck, att förstå hur vi genom val av olika metoder kan nå andra och att förstå oss själva och att skapa något nytt, något som inte funnits tidigare. I ett samhälle som handlar om att ta sig in i framtiden är detta nödvändiga förmågor. I ett samhälle där vi tror att demokrati och välstånd startar i empati och förståelse för mänskliga värden är estetiska uttryck hardcore. I ett samhälle där värdet av utbildning reducerats till “nytta” på kort sikt kan man klara sig utan konst och kultur, det är bara onödigt fluff som dessutom inte låter sig mätas (ännu ett bevis på att det är onyttigt, för övrigt)

“De estetiska ämnena på väg att försvinna?” inslag från Svt

Jag tror att det finns en väg framåt från där vi befinner oss just nu. Den bygger inte på att måla världen i svart/vitt eller att polemisera debatten genom att idiotförklara dem som inte tycker som vi själva. Jag tror att Jan Björklund har helt rätt när han säger att vi nedvärderat metodiken, undervisning handlar faktiskt om vad elever, studenter och lärare GÖR tillsammans. Men det blir helt galet att prata om metodik losskopplat från ett bildningsideal. När Jan Björklund  konstaterar att “vi måste återupprätta katederundervisningen” undrar jag vilka ideal han strävar efter. -När det dessutom kommer i ett sammanhang där estetiska ämnen reducerats till (bort)valbart fluff, där den den enda kunskap som är värd något är “mätbar” och lärande bara ägt rum om det dokumenterats… Då  tror jag att vi hamnat i ett annat bildningsideal, ett som inte stärker demokratin eller leder mot framtiden.

Precis som att frånvaron av diskussion kring vilket samhälle vi vill ha och vilka värderingar vi vill stå upp för öppnat dörren för SD i integrationsfrågorna tror jag att frånvaron av en diskussion kring utbildningens roll öppnat dörren för ett reaktionärt och destruktivt bildningsideal vunnit mark. Men, precis som i integrationsfrågorna är jag övertygad om att kraften i det goda argumentet vinner, men det vinner inte av sig själv. Jag är också övertygad om att frågan om ett humanistiskt och modernt bildningsideal går tvärs över parti- och blockgränser. Skolan behöver samförstånd, långsiktighet och gemensamma bilder av en framtid. Ett sätt att skapa en större samsyn kring utildningens roll och vilket bildningsideal Sverige står för istället för att politisera enstaka sakfrågor. -Nästa person tar orden keps, sanktioner eller kateder i sin mun kommer att få med mig att göra!

Over and out

Ante

Advertisements